I dag när jag ställde mig på vågen visade den minus. Det tycker jag är bra. Jag ska verkligen vara stenhård den här månaden. Jag känner mig taggad för det. Många prommisar ska det bli. och litervis med vatten. Snart ni mina vänner ska ni får se bevis på att hon Mona också kan vara smal.

Jag har läst mina gamla blogg inlägg. Det var lite roligt. Första tanken med att jag skulle läsa var för att kolla upp vad jag gjorde i början av mitt dietande när det gick betydligt bättre än nu... Sen hittade jag ett inlägg där jag skrivit om min målvikt. Då hade jag en målvikt på minst  -7kg, nu har jag gått ner -6,2kg, alltså snart i närheten men jag känner att det inte är nog. Går jag ner 3,7kg till kanske jag känner mig ganska nöjd men helst ska det vara 4-5kg till. Jag vet att man inte ska stirra sig blind på vågen och att det viktiga är att mäta men nu har jag inte gjort det och jag kommer antagligen inte att börja med det heller. Det är liksom inte min grej. Jag fixar inte att hålla igång så många bollar på en och samma gång. Förhoppningsvis lär jag väl märka när kläderna blir för stora och det är dags att köpa hem nya i minst en storlek mindre.

Nu ska jag och Linkan ut på prommis. Det är inte alla dagar han vill sitta i vagnen men nu ville han så då är det bara att passa på. Här ska kilona rasa!!!

Nu har jag det. Det är ny månad. Redan november!!! Är ni medvetna om att det är mindre än två månader kvar till jul?!!! Snart får vi julpynta och spela julmusik :) Jag har endast inhandlat en liten julklapp... känns som jag måste börja fundera ut vad alla ska få...

Ny månad betyder i alla fall nya tag med dietandet. Nu finns inga ursäkter. Måste få ett resultat. Känns som att jag mest stått och stampat senaste veckorna. Inte bra! Till jul ska jag vara fit och smärt och helt underbart fin i mina egna ögon. Det kommer bli stenhårt. Ska äta bra och inget godis eller glass. Äta mycket mat och mellan mål. Dricka mängder med vatten och gå ut på prommisar.

Vecka 1: -1,7

Vecka 2: -0,7

Vecka 3: +0,1

Vecka 4: -0,8 

Vecka 5: -0,8

Vecka 6: -0,8

Vecka 7: +0,2

Vecka 8: -1,2

Vecka 9: -0,2

Vecka 10: -0,1

Vecka 11: -0,5

Vecka 12: +0,3 

Summan: - 6,2

Jag tycker på 12 veckor skulle det hänt betydligt mer. Det går tydligt att märka att senaste fyra veckorna måste jag befunnit mig på någon annan planet. Nu blir det nya friska tag. Mer rörelse och mer nyttigheter och rackarns så snygg jag kommer att bli. Jag ska inte behöva gå omkring och känna mig uppsvälld och fet. Jag ska må bra över att se mig själv. Så är det bara!!!

Jag gjorde det och det var dumt. Jag har alltså tagit kort på min mage. Det var ingen vacker syn. Visst, jag är smalare idag än vad jag var när jag började men änså långt ifrån smal. Det är så orättvis, hade jag varit längre än mina 160 cm hade jag sett så otroligt mycket smalare ut. Genom att jag är så kort ser jag totalt kompakt ut. Går jag upp ett hekto ser det ut som fem, går jag upp ett kilo ser det ut som tre... usch jag trivs verkligen inte med mig själv och det är jätte jobbigt. Samtidigt kan jag inte endast skylla på mitt svullande för det är så lite med tanke på hur länge jag bantat. I vanliga fall använder jag mig inte av ordet banta, det har en negativ klang i mina öron, det låter bättre med gå på diet...

Det är också väldigt tråkigt att ingen i min omgivning egentligen har märkt någon skillnad. Visst, jag bantar för min egen skull men jag vill ändå att andra också ska se någon skillnad. Jag vill ses som en smal person och det har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag har inte heller setts som en storväxt person utan en lagom. Hur kul är det, lagom är förmodligen ett av det fulaste orden jag vet...

Jag hoppas ni alla varit in och tittat på Jessicas mage, den är verkligen snygg!! Där ett tag tänkte jag att jag skulle göra precis som hon men efter en titt på hennes bilder och sen en titt på min mage blev det ändring i planen. Min mage är mest lik hennes två veckor efter Engla kommit till världen. Vilket även innebär att innan jag påbörjade mitt dietande måste den sett ut som när Jessica var höggravid... suck stonk och stön.... Förutom att jag är ruskigt glad för Jessicas skull så blev jag ännu mer peppad. Jag skulle behöva vara ledig i två veckor och köra totalt kolhydratfritt. Det brukar göra susen... men eftersom det är en omöjlighet så får jag helt enkelt se till att skärpa mig så det sjunger om det. Nu jästans finns inga undanflykter. Plågsamt hård ska jag vara mot mig själv. Enda gången det är giltigt att äta kolhydrater är på jobbet, annars är det protein protein protein som gäller. Jag måste köpa hem det rätta proteinpulvret så jag klarar av att få i mig drinkarna utan kväljningar. Det blir på måndag när lönen ropar hallå från kontot!!!

Snart är det dags igen för detta ångestfyllda moment, stå på vågen. Tänk att jag aldirg vänjer mig. Det känns som en gigantiskt stor utmaning varje onsdag. Anledningen är att jag är orolig att den inte ska visa minus. Nu har jag förvisso skött mig exemplariskt måndag och tisdag så vi hoppas att det ger bra utdelning...

Vikt och mat fixerad som jag är har jag en tendens att hamna på andra bloggar som handlar om just vikt och mat. En sida som jag hamnar på titt som tätt är denna. Tjejen arbetar på, ser ut att ta både med och motgångar på ett bra sätt. Speciellt motgångarna är jag impad av. Själv blir jag aparg av motgångar, som ni kanske märkt men den här tjejen verkar inte reflektera vidare om det. Kanske har vi välsigt olika syn på hur viktigt det är att nå den målvikt vi är ute efter. Men det är det som är intressant, alla är vi olika och har olika mål här i livet. En del är ervisare än andra och går genom eld för att komma fram, under tiden som en del kan ta en annan väg och ändå känna sig nöjd.

Jag har som vana att läsa aftonbladet (och ibland expressen) på nätet. Det jag stör mig på är att varje gång är det annonser och artiklar om hur du blir av med extra kilona, gå ner X antal kg till jul eller nå din målvikt. Greta gick ner 35 kg se hennes före och efter bilder. Tillsammans gick vi ner 60 kg. Jaha tänker ni, och det ska du säga som skriver om din vikt varje dag... Jo det gör jag, men genom att jag läser dessa artiklar, för ni ska inte tro att jag kan hoppa över dem, så känner jag ännu mer att jag måste gå ner i vikt och bli ordetligt smal. Ja, det p å sätt och vis harstigit mig till huvudet men tro mig att jag är medveten om det också. Försvaret jag har är att jag äter alla måltider och mellan mål. Visst, det händer att jag byter ut något mål mot måltidsersättning de dagar som tiden och orken tryter, men jag äter. Jag tror även att när jag har nått kroppens målvikt, alltså den vikt som min kropp anser sig vara det normala, kommer jag sluta gå ner. Kanske är jag naiv men jag tror i alla fall att det är så.

Dagens matintag.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Lunch: olika sallader, ris och korvstroganoff

Mellis: naturdiet bar

Middag: nutrilett bar

Övrigt: 2 satsumas (heter de så???) ev. något till kvälls TVn