Jag funderar skarpt på att byta karriär. Jag tänkte jag skulle bli uppfinnare. Jag har redan tänkt ut vilkda prylar som jag ska tillverka och tro mig, de kommer att underlätta livet massor för oss småbarnsföräldrar, ja för alla andra också för den delen. Det första jag skulle fixa är en stoppa-i-diskmaskinen-mojäng. Det skulle plocka undan efter maten och stoppa allt i diskmaskinen och kylen, eventuellt även torka av bord och köksbänkar. Nästa pryl blir en plocka-ihop-tvätt-och-starta-tvättmaskinen-hänga-tvätten-vika-tvätten-och-stoppa-in-allt-på-respektive-plats-mojäng. Jag tror helt klart att dessa prylar kan komma att bli storsäljare så det sjunger om det. Självklart skulle jag söka patent på produkterna så jag tjänar varenda krona själv. Sen skulle jag inte behöva jobba mer än vad jag kände för. Typ jobba två-tre dagar i veckan. Åka på semester, shoppa, fixa och dona så det blir vacker, ja helt enkelt bara sånt jag själv vill. Finns det möjligtvis någon fler än jag som är intresserad av dessa produkter? Säg gärna till, de kommer enbart att tillverkas i en begränsad upplaga hand made by Mona Bergström. Ni förstår kanske att de inte kommer vara helat gratis, designen är självklart vacker för ögat också. Vi vill ju inte ha en stor ful grej som bara står och tar plats i våra ständigt för små hem som är fyllda med för mycket saker. Men i alla fall, om ni hittar den rätta motivationen till varför just du skulle vara i behov av dessa prylar så ska jag helt klart tänka på prisen, kanske till och med skänka bort de. Det är bara att inse, jag får byta bana och bli en rik uppfinnare.

Jag har funderat lite idag hur det kan komma sig att jag inte är lika peppad att gå ner i vikt. När jag började i augusti så rasade kilona, nu har jag praktiskt taget stått stilla sen december alltså i två månader. Det är inte vidare kul. En av anledningarna till att jag började gå på diet var att jag mådde illa när jag såg mig själv i spegeln. Det vällde ut överallt och lite till. Jag hade inte bara dubbelhaka utan det var en trippel variant. Sen visdade det sig att jag hade högt blodtryck och det ska man inte behöva ha vid min ålder. Jag bestämde mig för att gå ner i vikt för att må bättre. Jag åt allt enligt GI:s konster och regler och jag gick prommisar. De dagar vågen visade ett stort minus blev jag överlycklig. De dagar det var ett nytt heltal på vågen var jag ännu lyckligare. Tids nog fick jag svar på varför mitt blodtryck var som det var och det är något jag antagligen måste leva med resten av livet. Idag väger jag mig inte riktigt lika ofta men ett par gånger i veckan blir det. Jag blir ruskigt ledsen och besviken när vågen inte går neråt samtidigt har jag inte samma sporre i mig. Samtidigt finns det ingen annan än jag som kan göra något åt saken. Å andra sidan finns det många anledningar till att jag måste gå ner i vikt även om jag inte är jätte stor och antagligen räknas som normal hos många. Nu börjar jag känna igen att jag verkligen vill. Jag gör mina sit ups och jag är ute och går, jag försöker äta nyttigt och inte slafsa i mig en massa onyttigheter. Jag ser till att äta frukt på jobbet för att inte bli olidligt hungrig. Jag kan inte säga att jag kör allt enligt GI:s konster och regler idag men däremot kör jag GI inspirerat. Jag försöker dricka mycket vatten och äta mängder med grönsaker. Hålla nere på kolhydraterna men inte skippa de totalt.  Jag vill gå ner mellan 3-4 kilo till, sen tror jag att jag är nöjd.Vad tror ni, kommer jag i mål innan midsommar? Jag hoppas och vill verkligen och hoppas innerligt att jag är på rätt väg.

Idag har varit en riktigt bra dag. Det har gått hur bra som helst på jobbet. Barnen har skött sig exemplariskt. Det var palt till lunch och dagen har gått fort. Helt plötslenigt var det slut för idag :) Men det hände en stor grej idag på förmiddagen. Det var riktigt stort för mig i alla fall. Chefen, hon som är rektor på förskolan, kom förbi och berättade hur stolt hon var över mig när jag fixade ihop förra veckan själv. Ingen ordinarie och enbart jobbat med vikarier. Det var riktigt roligt att höra! Jag vet nu hur det känns när det kommer vikarier och det är inte det lättaste. Ansvaret blir både det dubbla och det trippla, stressfaktorn extremt hög och förutom det vanliga som ska fixas och göras och donas under dagen allt praktiskt som måste fixas inför nästa dag när det blir nya vikarier igen. En av dagarna kände jag mig som en hemsk människa, jag donderade med vikarierna och sa vad de skulle göra hit och dit men jag hade aldrig riktigt tid att berätta om våra rutiner och hur vi sköter grejer. Men men så kan det vara ibland...

Jag har just kommit hem från en härlig prommis. Vet ni hur skönt det känns att jag äntligen har kommit igång igen. Det bästa är helt enkelt att gå direkt efter maten. Då hinner jag inte slöa ner mig och efteråt känns det så bra. Idag gick jag en lite längre bit än vad jag brukar. Jag brukar försöka vara ute i ca en timme men svängen jag gått tidigare har minskat i tid så därför gick jag lite extra. Helt toppen känns det. Nu är det bara se till att jag fortsätter och håller i mina prommisar. Jag har en liten sporre och jag ska försöka tänka på den varje gång det känns trögt.

... var det idag igen. Jag har stått stilla även denna vecka men å andra sidan var det kanske inte specillt oväntat. Det är inte precis som att jag har skött mig och varit ordentlig. Men nu börjar jag känna att jag är på G så jag hoppas innerligt att det är lite mer resultat att rapportera till nästa vecka. Även prommisarna börjar vara på G, jag tror det blir samma sak idag, direkt efter middagen går jag ut. På så sätt har jag gjort bort den och sen behöver jag inte fundera mer på det. Förresten, hur går det för er andra som gör sit ups om kvällarna? sköter ni er eller glömmer ni lätt??

Vet ni vad, jag tog tjuren vid hornen. Direkt efter middagen åkte kläderna på, musik i öronen och skor på fötterna. En snabb prommis i den härligt friska luften. Hur skönt som helst. Tänk att varje gång jag kommer ut är det så härligt men det där att ta sig iväg, men nu är det gjort. En dusch på det här och sen lugnet i soffan...

Jag blev just så otroligt sugen på att åka ner till Stockholm. Bara vara lite. Jag och Linus. Först kollade jag flyg men det är inte precis gratis däremot var det inte speciellt dyrt att åka tåg. Jag tänkte som så åker vi nattåg så sover vi ju bort största delen av resan, hur perfa skulle inte det vara?!! Jessica, vad gör ni vecka 10??? Jag fick nämligen veta idag att jag inte ska jobba den vecka och då är det sportlov här så det brukar vara lite barn på förskolorna och en ledigvecka skulle inte sitta helt fel...

Jag blev utmanad av Jessica.

Ta det fjärde kortet i den fjärde mappen och berätta om det...

Jag har ingen vidare ordning och reda på mina kort men det här fick jag i alla fall till det fjärde kortet i den fjärde mappen...

Kortet i sig säger kanske vad vi pysslar med. Bakning och smakning. Kortet är taget i mitten av juni, vilket innebär bakning inför Dennis födelsedag. Linus är här i full färd med att testa om smeten får godkänt.

Jag utmanar... de som själva känner sig manade. Själv tycker jag det var en ganska roligt utmaning. Roligt att kolla igenom lite kort...

Tisdag är en mycket bättre dag än måndag. Hela dagen, än så länge, har gått smidigt) om vi bortser från att jag nästan ramlade ur sängen imorse när jag skulle stänga av väckaren). Av någon underlig anledning gick det fort att göra mig klar, ansiktet var på plats inom några minuter och sen blev det frukost. Frukosten bestod idag av fil och dinkelmüsli, det var riktigt gott kan jag säga och jag stod mig länge. Sen hade jag en massa tid över innan prinsen skulle upp och i vanliga fall hade jag satt mig framför datorn men eftersom svärmor ockuperat Linus rum där även datorn befinner sig blev inte det av. Jag gjorde ett försök på jobbet innan det kom några barn men fick stänga ner mitt i alltet eftersom en liten knodd kom. I alla fall, eftersom jag hade så mycket tid till övers tänkte jag att nu väcker jag Linus lite tidigare så behöver vi inte stressa. Sagt och gjort, 05.30 knatade jag in i sovrummet och försökte få liv i underverket. Det gick betydligt mycket smidigare än igår. Vi hann till och med med att titta på lite Bamse innan klockan var slagen och vi for iväg utan några missöden.

Dagens planer... ska fixa lite middag snart och sen ska jag försöka ta mig ut på en prommis (kolla in min meningsformulering, redan där har jag skapat undanflykter...) annars blir det lugna puckar. Inga utsvävningar utöver det vanliga. Oj oj, nu kurrar magen...

Är ni medvetna om att januar i snart är slut?! Jag blir lika förvånad varje månad numera. Tiden bara rinner iväg. Jag har just suttit och fixa iordning alla mina räkningar. Om min matematik stämmer så blir det en del över denna månad vilket innebär att jag kan lägga undan ännu mer och snart köpa oss (läs mig) en ny säng. Kanske göra något extra vagant, typ se till att Dennis bjuder mig utomlands (Mia ni får gärna haka på typ i slutet av mars eller så skulle passa mig) så kan jag shoppa loss i något varmt land. Kanske fara ner till Stockholm och våldgästa Jessica några dagar... Fara iväg och få mig en ordentlig SPA behandling och lite till. Ja, det finns så mycket jag skulle vilja göra *drömmer*. Det är också det som är så underbart, efter att jag levt på CSN och föräldrapenning i fem år (ni som testat vet hur magert det är för kassan) gör att min egentliga minimala lön ett ordentligt lyft. Helt plötsligt finns det pengar kvar när månaden är slut. Hur härligt är inte det?!!! Kan även ha att göra med att jag lärt mig leva på typ existensminimum, tur jag har och har haft Dennis hela tiden.

Bara en liten parantes, jag har kommit på idag att om jag har diadem känns det som att jag har lite annan frisyr och det är bra...