Livet är en ständig kamp om givande och tagande. Vi ger för att få tillbaka. Oftast funkar det men ibland är det tvärstopp.

För att undvika alla missförstånd så vill jag berätta på en gång att jag inte tänker på någon eller något speciell utan det här är helt allmänt.

Jag är absolut inte perfekt. Jag har mina brister. Det  finns folk som menar att antingen tycker man om mig eller så gör man det inte. Jag brukar ses som en rak och ärlig person och så känner jag mig också. Det finns inte att jag skulle säga saker bara för att passa in. För att skona andra händer det ibland att jag håller totalt tyst, inte säger något. Men i alla fall, på senaste tiden tycker jag att jag mest bara har gett, jag har frågat och kommit med förslag men inget har fallit i smaken. Vilket har resulterat i ingenting. Ruskigt tråkigt! Jag känner mig less!!

Jag hittade ett par bilder som jag tyckte bra om. En tjej som varit med om en hel del, både bra och mindre bra grejer. I mina ögon är hon snygg. Dessa bilder tror jag även inte är allt för tillfixade, lite mer vardag.

Jag skulle också vilja vara snygg i en sån färgad och formad klänning!

För att inte tala om när jag til vardags har jeans och bara en kofta eller något sånt, utan att kärlekshandtaget tar över hela världen. Kanske en hel del att jobba på där dårå...

Idag är det dagen innan dagen vägning. Nu är jag inställd på att det inte är några stora förändringar. Det är bra om jag står stilla. Vilket i sig är en konst. Det betyder inte att jag inte vill gå ner mer. Jag ska ner till min målvikt men just nu känns allt så tungt. Jag äter samma som jag gjort hela hösten men det är som att något fattas mig. Samtidigt känner jag att jag inte är riktigt lika fanatisk på vågen längre, även om den är min bästa och värsta vän. Kanske för att jag inte riktigt känner mig i form...

Är ni medvetna om en sak. Det är inte länge kvar, helt otroligt. Snart är även januari slut. Var det inte nyss nyår? Är det meningen att tiden riktigt säkert ska springa iväg? Gå med ljudets hastighet? I och för sig är det ju bra att sommaren kommer allt närmare för var dag som går. På så sätt klagar jag inte. Jag vill inget hellre än att ha sommare och sol. Men jag hinner inte riktigt med. Det kanske är så som gamlingarna har sagt i alla år, tiden går fortare ju äldre man blir... Har ni någon annan teori?