Just nu känns det som att livet suger. Var ute på prommis men glömde musiken i öronen så det var inte vidare roligt. Alltså blev det bara en kortis, det var dumt. Var ruskigt härligt ute måste jag säga även om det var lite snålblåst och lite snö i luften. Frisk luft brukar göra susen. Senaste dagarna, eller senaste veckan egentligen har jag inte riktigt varit i form. Jag vet inte vad som är fel. Magen känns uppsvälld och helt hård. Även när jag ligger ner är den helt stor och konstig, det liksom stramar på något vis. Vågen gå uppåt och jag känner mig allmänt tjock, fet och äcklig. Jag vet inte riktigt vad som är galet med tanke på att jag lever hyfsat nyttigt och bra, i alla fall om vi bortser från helgerna. Men vad vore livet utan att unna sig något mellan varven??  Jag känner mig på lite halvkinkigt humör och enligt mig känns det som att alla andra också verkar känna så. Är det kanske ett typiskt dåligt januari humör som övertagit mänskligheten? Längtar vi efter sol och värme. Ljusa dagar och långa nätter. Jag vet i alla fall att jag längtar till sommaren!!

Det börjar kännas nu att jag inte har varit utanför dörren idag. En rastlöshet har kommit krypande. Tror jag ska ut och gå lite senare. Sitter och väntar på att mamma och pappa ska komma förbi, men det är ju inte snabba. Tydligen är det hos yter nu eftersom hon slog till stort och bjöd på middag, de hade gärna fått äta plättar med oss också...

Jag har även insett att under hela helgen har jag inte en endaste gång pratat med någon kompis. Det blir mer och mer sällan. Sen vet jag inte riktigt vad det beror på. Det kan vara jag eller så är det något helt annat. Jag kanske inte själv är världsbäst på att höra av mig till folk men riktigt så här illa brukar det inte vara...

Söndag och som vanligt är det en sån här konstig dag. Ni vet man vill en massa men kommer inte på något att göra. Jag har städat. Tagit bort allt det röda som fanns kvar och gjort vårigt här hemma. Helt underbart. Lite kallare färger. Så nu är det fläckfritt och luktar gott. Få se hur länge det varar... För visst är det underligt, det spelar egentligen ingen roll hos ofta man plockar och städar det går bara ett par minuter så ser det lika stökigt ut som innan. Men det är kanske det som är charmen med att ha små barn.