...och idag är en sån dag för mig. Planen är fortfarande att fara till Piteå. Jag har fortfarande inte packat eller varit förbi och bytt bil eller varit på solariet eller något som helst. Jag ligger helt enkelt efter i planeringen. Just nu ligger Linus i soffan och sussar. Förhoppningsvis är Dennis snart hemma från jobbet så han kan fixa torkarbladet åt mig. En av anledningarna till att jag inte kommit längre i mitt planerande är att det snöar. IGEN!!!! Jag börjar vara måttligt less på all denna snö. Det är inte roligt att köra i snöyra. Det är inte roligt att shoppa i snöyra. Det är inte roligt att min plan gått i stöp. Sist men inte minst är det inte roligt att jag börjar känna mig irriterad på mig själv när inget av allt mitt planerade blivit gjort än...

Det jag däremot har gjort är att jag ringt till doffi och lagt av en overall till Linus. Jag hade först en liten plan av att beställa overallen via nätet men tänk om jag skulle missa något fint som finns där. Förhoppningsvis blir det en snoa till Luleå på tisdag så jag kan köpa denna overall som jag trånat efter ett bra tag. Jag håller fortfarande med om att det handlar om mycket pengar men det är Linus värd. Sen kommer han kunna ha denna overall även nästa vinter. Jag köper stort...

Nää, nu ska jag se till att packningen är klar så vi kan fara när Linus vaknat.

Jag hade en liten plan om att allt skulle vara packat och fixat inför imorgon. Inget är fixat. Det enda som är ordnat är att jag endast jobbar 07.30-10.30 istället för till kl 16... men efter det måste jag hämta Linus. Jag måste förbi solariet och fixa lite där. Jag måste förbi hos syrran och byta tillbaka till min bil. Jag måste packa. Jag måste hålla Linus vaken i bilen så han kan sova middag med morfar så jag kan handla julklappar i lugn och ro. Jag måste hitta alla julklappar. Jag måste hitta en födelsedagspresent till Nina. Jag måste hinna handla onyttigheter så att jag och Sofia kan ha mys till Idol. Jag måste måste måste. Jag hatar måsten. Jag vill att allt ska klaffa och gå som planerat.

Är det inte typiskt?!! Idag var det bestämt att Dennis skulle byta vindrutetorkare på min bil. Jag var och ställde in den i syrrans garage igår för att den skulle tina upp och allt. Sagt och gjort. Nää när vi kommit hem och ätit så sitter Dennis framför datorn och kolla blocket. Vilket händer sisådär 84 gånger per dag... Helt plötsligt försvinner han och surrar i telefon. När han kommer tillbaka så har han alltså köpt en skoter. Så nu är han på väg till Gällivare för att köpa en sketen skoter. Visst, även jag gillar köra skoter  men var han tvungen att fara just idag? I helgen är det omöjligt för honom att fixa det eftersom han far till Kronogård och jag vill helst ha det fixat innan imorgon eftersom jag och Linus far till Piteå. Men händig kvinna som jag är och reder mig själv så ringde jag min kära bror. Han skulle hjälpa mig imorgon att fixa torkarna om inte Dennis fixar det. Skulle jag bara fått lite information om hur det hela går till skulle jag fixat det själv men det verkar vara dåligt på informationsfronten också... och inte finns det någon manual om hur det går till. Lite dåligt måste jag säga. Det är säkert någon karl som står för vindrutetorkarförpackningarna...

Dethär har varit en lite konstig dag. För det första sov jag knapt något i natt. Jag tror jag var övertrött eller något sånt. Jag snurrade och hade mig. Somnade och vaknade om vart annat. Klockan var efter midnatt innan jag somnade in första gången och väckaren ringde klockan 05.00 Jag kan tala om att Linus var mäkta trött när jag väckte honom strax innan klockan 6. Eftersom jag började tidigt slutade jag också tidigt, kl 15. Helt perfekt. Dennis hämtade Linus så vi har haft en ruskgit långt eftermiddag. När klockan var 17 hade vi både hunnit äta och bråka och svamla på. Vi har nämligen tutteavvänjning med Linus. Ingen tutte på dagen, endast när vi sover. Det är inte alltid roligt, speciellt inte när Linus är trött och jätte sugen... Sen hörde jag på avstånd en spännande maktkamp mellan Dennis och Linus. Den handlade om vem som bestämmer... :) Efter allt detta somnade jag i soffan. Vilket aldrig brukar hända. Jag var helt färdig. Nu har jag bara kvar att fara iväg till solariet, vilket blir när jag lagt Linus och sen blir det Greys och sängen. Med andra ord, hon Mona ska inte vara vaken hela natten.

Jag har observerat en ny sak med mig själv. Jag vet inte riktigt vad det kan bero på men eventuellt kan det vara min viktminskning men å andra sidan verkar det väldigt bakvänt. Jag brukar alltid vara iskall om händerna. Det är med cirkulation är något som inte verkar funka riktigt som det ska. Men senaste tiden har jag inte varit kall, trots den isande kylan ute. Linus sa till och med för ett tag sen när jag lyfta upp honom "men mamma, du är ju inte kall!" "varför är du inte kall mamma?" Ok nu är jag inte jätte varm om händerna men de är inte i närheten lika kalla som tidigare. Jag hoppas att det fortsätter. Det är inte vidare mysigt och vara kall jämt. Speciellt inte på jobbet när jag ska lyfta upp små trötta sovande barn från vilan och så....

Jag känner att jag måste göra ett litet förtydligande. I morse skrev jag att det är 2,5kg kvar till min första målvikt och att jag hoppas då den till jul. Jag har haft massor med delmål och med målvikt menar jag den vikt jag planerat att nå. Den vikt jag hade innan Linus kom till. Nu har förvisso min riktiga målvikt ändrats under resans gång. Men jag mår inte dåligt av det jag äter, eftersom jag äter i princip vanlig mat. Det jag undviker är kolhydrater i största möjliga mån. Är jag jätte sugen på något speciellt så äter jag det men jag försöker hålla nere mängden.

Njuta av julmaten. Jag gillar inte julmat. Det är några få rätter jag äter men i övrigt är julmaten inget speciellt för mig. Tacka vet jag en saftig köttbit och en god sallad. Juldagen hos Dennis farmor brukar vara en höjdare :)

Ja så var det då dags igen. Jag grät inte när jag stod på vågen men jag kommer dock ihåg att förra veckan var ett misslyckande efter en taskig helg, för att inte tala om taskig tisdag i matväg. Dagens resultat -0,8kg. Nu är det 2,5kg kvar till min första målvikt. Jag hoppas jag kommit dit innan jul.

Imorgon är det dags igen för vägning. Det känns som alltid lite nervöst. Hur ska det gå?! Kommer vågen att visa der resultat jag vill? Är jag långt ifrån min målvikt? Visst, jag vet att jag har gått ner och jag känner och kan se lite skillnad. Jag ser kanske inte samma skillnad som andra gör men lite i alla fall. Jag bara önskar att jag kunde få den här uppenbarelsen att nu känner jag mig riktigt snygg och fin...