Ni förstår inte, det går inte riktigt att förklara. Det var så skönt, helt obeskrivligt. Jag och Mia, vi utgör ett förträffligt team. Tempot var högt och hyfsat intensivt. Samtalen rullade på om både det ena och det tredje. Helt perfekt. En lite känning i höftpartiet och låren, alltså borde det gett något. Kanske inte i närheten allt som det borde gett med tanke på senaste veckornas konsumtion men dock en början. Med andra ord, vår prommis var helt underbar. Imorgon blir det ytterligare en prommis, Mia ska vi göra sällskap igen?

Nu väntar boken!!!

De flesta människor har något speciellt som det ofta göra. Det kan vara allt möjligt, tvinna håret, klia hakan etc etc. Linus har tagit efter sin pappa och tydligen även sin farfar har jag fått höra (vi har ingen klar bild över farfars far och hans dille nojja). Han har dille på att hålla koll på snoppen. Så fort han ska sova, eller när han ser TV så åker handen ner i byxorna. Till en början var det lite små sött, liten som han var. Men nu är det inte riktigt lika sött längre. Må hända när han är hemma att ingen bryr sig men snart kommer han upp i den ålderna när han börjar fara till kompisar. Föreställ er att de ska se TV, så åker handen ner i byxorna och sen att vara det andra barnets föräldrar ser det. Vad tror ni de tänker??? Finns det något bra sätt att avvänja prinsen från detta? Jag vet inte riktigt vad vi ska hitta på. Vi har försökt allt möjligt. Allt från att ignorera det till att säga till ordentligt på skarpen, men inget hjälper... Någon som har något bra förslag?

Det märks tydligt att folket har annat för sig nu under alla helgdagar än att sitta framför datorn. Besöksstatestiken har sjunkit radikalt... Men å andra sidan är det ruskigt bra att folket har ett liv också :)

Nu väntar jag mest på att prinsen ska plocka ihop sitt lego. Tro det eller ej men han har suttit med det i nästan två timmar. Det var riktigt roligt med något nytt att leka med. Mamman var också en hejjare på att bytta ihop alla bilarna ;) När legot är ihop plockat blir det duschen och sängen för den lille och själv ska jag iväg till Mia för vi ska ut och gå. Efter det blir det jag och en ny bok igen. Lina har lovat att läsa ut Predikanten ikväll så jag får ta den, i utbyte med att hon skulle få låna nästa. Jag brukar inte läsa den här sortens böcker men Camilla Läckbert har verkligen en skrivstil som jag gillar. Sen är det lite kärlek med också och det gillar jag.

Nu är prinsen klar.

Oj oj, nu är det inte länge kvar. Vad hände? Hur kan det gått så fort? Den här hösten och vintern har gått så otroligt fort, egentligen hela året och nu är det snart slut. Snart är det 2009. Jag får lite panik. Nu när jag tittar i spegeln så är det någon annan som tittar tillbaka. Någon äldre kvinna med lite fler rynkor än jag. Lite hängigare i kroppen, både här och där. Hon är överallt. Har helt och hållet tagit över mitt liv. Nää då, hon Mona har inte alls ålders nojja. Det är endast 70 dagar kvar till jag bli 29!!! Hallå, jag känner mig inte äldre än högst 24-25 men ska tiden fortsätta i den här takten kommer jag vara last gammal innan jag vet ordet av det...

Så vad hoppas jag att år 2009 ska bjuda på då. Det är väl det vanliga; kärlek, hälsa och lyckligt liv men förutom det. Jag tror inte jag har något speciellt nyårslöfte. Det skulle i så fall vara beach 2009 super fit värsta bejben ;) men nää har man inga laster så ;)) Jag får helt enkelt ta och fundera vidare på det där och se om jag kommer på något...