På väg till duschen idag så passerade jag spegeln som en nakenfis. Jag tog mig en ordentlig titt. Jag insåg att jag kommer aldrig att bli nöjd med mig själv. Möjligtvis kan jag komma att acceptera mig själv och känna att jag duger men aldrig nöjd till 100%. Är det här en typiskt tjejsyndrom eller är det bara jag? Är det inte vikten så är det något annat som inte är bra.

Jag stör mig över mina russin till bröst. Från det att jag ammade Linus är det vänstra bröstet betydligt störra (eller så har jag märkt det först efter amningen). Ungefär som ett russin och det högra kan jämföras med ett myggbett. Visst, det är naturligt att inte vara lika på båda sidorna och även naturligt att vänster bröst är större än höger eftersom hjärtat sitter där. Men behöver det vara en så markant skillnad? Det är ju inte vidare läckert...

Jag hatar att mina ben är korta tjocka ben till förhållandet av en lång planka till överkropp. Det finns inga kläder som passar och sitter bra.

Jag trivs inte med min näsa. Barnen på jobbet brukar ständigt säga att jag har en lång häxnäsa. Och barn är ärliga. Men hur roligt är det att höra när jag alltid har hatat min näsa?!!

Ok, det finns sätt att råda bot på mina skavanker. Men de pengarna har jag inte... sen vet jag inte om jag skulle bli lyckligare av att ligga underkniven även om tanken har passerat både en och två gånger... Det är så mycket jag vill men är det värt det? Om jag skulle fixa någon på mig själv, är jag nöjd efter det eller blir det som ett gift. Vill ha mer och mer och mer?

Trots de kalla graderna ute blev det klänning idag. Jag tänkte som så, ska jag ut ska ändå täckkläderna alternativt skoterkläderna på och då är det lika bra jag tar på de kläder jag verkligen känner för idag.

Klänningen är från Gina Tricot och många år gammal men jag gillar den i alla fall. Jag skulle vilja hitta något liknande igen att fylla ut min garderob med.

Ok nu blev jag lite förvånad faktiskt. Ställde mig på vågen och den visade ett bättre resultat än vad jag trott. -0,6 kg sen i onsdags. Det är något som inte riktigt stämmer här. Visst var det trevligt men det känns inte riktigt rätt. Kanske läge att kolla upp batterierna i vågen... sen är det bara hoppas att det håller i sig till onsdag när den riktiga vägningen äger rum.

Jag sitter här och mår allmänt skit. Det jag åt igår var allt anat än bra. Det praktiskt taget bestod av kolhydrater, hela dagen. Nu har jag ångest för att ställa mig på vågen. Jag trodde jag skulle vara i mål nu men det är minst 3 kg kvar och de segar sig. Visst, jag har mig själv att skylla, jag har inte ätit som jag ska. Eller egentligen har jag väl det men när jag väl sätter igång med onyttigheter så blir det ordentligt. Jag kan inte riktigt hejda mig själv. Jag vill bara ha mer och mer och mer och mer. 

Hade det inte varit -21,5 grader kallt hade jag gått ut på en prommis nu på direkten men även jag har en smärtgräns där jag självmant skippar att trotsa kylan. Det känns som att tempen bara sjunker och sjunker hela tiden. Jag har inte tid med att det ska vara så här kallt. Nu känner jag mig grinig också!!!

Det börjar vara dags att fixa för alla julkort som ska skickas i år. Egentligen är jag lite emot det. Jag blir så irriterad när vi skickar julkort till folk men inte får något tillbaka, år efter år... men men. Igår beställde jag i alla fall årets julkort från oss till er. Så ni som vi råkar missa, självklart hoppas jag att vi inte missar någon, så har ni en liten julhälsning från oss alla till er alla här på bloggen.

Jag tyckte det var lite roligt med något annat än en vit bakgrund och en liten tomte/bock/gran/pumla på ena kanten. Så i år blev det inget vanligt traditionellt julkort med tomteluva. Det går nämligen inte ta kort på prinsen. Han har lite svårt för att sitta still :)