Hur kommer det sig att varje gång det är något stort på gång så gräver jag och funderar. Funderar ännu mer, vrider och vänder. Analyserar och disikerar. Oftast ser jag endast det nattsvarta också. Det är många svarta avgrunder och jag gräver mig längre och längre ner. Känslan i magen blir obeskrivlig. Det gör ont, är oroligt och mår piss.

När jag väl tar tag i saken och reder ut vad det nu kan vara så brukar det visa sig att jag har oroat mig otroligt mycket i onödan. Jag har överdrivit och grävt ner mig lite väl långt. Även om det känns otroligt mycket bättre så har jag ändå kvar känslan i magen ett tag. Trots att jag fått svar så fortsätter jag tänka. När jag väl har förlikat mig med det hela så mår jag bra igen. Men hur länge det tar kan variera otroligt.

Livet är inte enbart Hawaii.

En dans på rosor.

Man lär av sina misstag.

Jag har blivit lärd.

Hoppas jag.

I morse när jag stod på vågen visade den -0,7kg från igår. Det kändes bra men beror antagligen på att jag åt endast en bar till middag och sen blev det inget mer under kvällen förutom vatten. Det är det som är så tokigt med att väga sig. Hinner kroppen förbränna det man ätit dagen innan eller inte...