Egentligen borde jag gå och sova nu. Känner fortfarande ett dovt dunkande i huvudet. Det är dock betydligt mycket bättre. Tre timmar sova middag gjorde susen. Lite trött känner jag mig men just den här stunden på kvällen är så otroligt skön. Linus sover sen flera timmar tillbaka. Dennis har lagt sig och det är bara jag. Det enda som höra är mina egna andetag, surret från datorn samt tangenternas knapprande. Kvalitetstid för Mona kallas det.

Middagen på Älvsbyns finaste restaurang var väldigt trevlig. God mat var det också. Enda som kunde gjort middagen ännu bättre skulle vara total renovering av restaurangens insida. Det ser fullkomligt förskräckligt ut där inne. Mörkt och tråkigt. Taken är mörka med "guld" lister. Väggarna är bajsbruna och senapsbruna. Vissa partier är målade med svamp, ni vet sådär duttigt. Gardinerna är antagligen från tidigt 80-tal. Överblommig i murriga färger. Älghorn finns på väggen och lamporna är förskräckliga. På borden ligger en glasskiva, som för den delen aldrig ligger på plats. Under glasskivan är det pappersunderlägg, som ligger både kors och tvärs. Mellan borden är det ingen vanlig och neutral skiljevägg. Nää de har minsann slagit till stort och klätt skiljeväggarna med plastblommor. Ni vet sorten som är totalt plastig. Helt tragiskt. Lite fix och trix av en kvinnlig hand skulle verkligen kunna göra susen. Det skulle blir så otroligt mycket trevligare att äta där. Jag menar maten är det inget fel på, men vi äter ändå med ögonen och då är det inte endast maten vi tittar på.

Efter långt övervägande, funderande hit och dit. Ångest attacker mellan varven, lidande och pinande har jag alltså en bild på min mage... Jag tänkte som så, genom att visa den så förstår nog mina läsare att jag inte är i mål än. Ok jag är inte tjock men jag är inte smal heller.

Den är långt ifrån att vara i närheten av Jessicas mage trots att vi har ungefär samma vikt. Det som gör den stora skillnaden är att hon är ca 7 cm högre över vattnet än jag... Men snart kommer även jag i mål. Peppat som bara den är jag!!!

Förstår ni min skratt attack när jag såg detta?!!! :)

Hanna sitter alltså och stickar!!! Riktigt duktig är hon också. Hon har stickat jätte fina vantar. De har långt skaft så det blir ingen glepa mellan vanten och jackan, toppen tycker jag. Hon skulle även sticka till sin älskade moster om jag bara köpte hem garn :)

Strax innan klockan 9 på morgonen hände något. Helt plötsligt tappade jag synen på högra ögat. Strax efteråt började det blixtra i huvudet. Snabbt som attans tryckte jag i mig lite tabletter. La mig i sängen under täckte med Linus, som såg på Bondgården, och blundade och hoppades på bättring. När jag skulle skjutsa iväg prinsen såg jag någorlunda men när jag kom hem igen blixtrade det i huvudet och illamåendet var ett faktum. Jag blev tvungen ringa och säga att jag inte kunde jobba även om det endast var ynka tre timmar. Så nu har jag sovit som en gris i tre timmar. Jag mår inte riktigt lika illa, synen är tillbaka men dock dunkar det fortfarande i huvudet omän inte riktigt lika starkt.

Jag minns inte sist jag åkte på ett migränanfall, det är flera år sen. Jag misstänker att jag har sovit för lite på sistone, kanske stressat en hel del. Kroppen säger ifrån...

Nu ska jag iväg och hämta hem prinsen. Köpa något att äta, har som sagt inte ätit sen frukost, och sen blir det sängläge igen. Hoppas jag mår bättre till ikväll så jag orkar gå på middagen...

Jag spetsade på min gröt lite extra idag. Tänkte nu jästans ska det bli fart på magen. Alltså hällde jag på ett fint lager med linfrön...

Klockan 10 har jag ett möte. Tänkte att jag efter det köper hem en sallad till lunch innan jag ska iväg och jobba. Det tror jag blir bra. Känner ni hur peppad jag är för att verkligen ta upp dietande till nästa nivå? Hon Mona ger sig minsann inte!! Här ska inga kilospöken vinna. Mona är beslutsam och betydligt mer viljestark!!!

I övrigt ska vattnet bli min bästa vän. Jag ska göra allt för att vi ska hålla sams i alla situationer.

Jag gjorde det och det var dumt. Jag har alltså tagit kort på min mage. Det var ingen vacker syn. Visst, jag är smalare idag än vad jag var när jag började men änså långt ifrån smal. Det är så orättvis, hade jag varit längre än mina 160 cm hade jag sett så otroligt mycket smalare ut. Genom att jag är så kort ser jag totalt kompakt ut. Går jag upp ett hekto ser det ut som fem, går jag upp ett kilo ser det ut som tre... usch jag trivs verkligen inte med mig själv och det är jätte jobbigt. Samtidigt kan jag inte endast skylla på mitt svullande för det är så lite med tanke på hur länge jag bantat. I vanliga fall använder jag mig inte av ordet banta, det har en negativ klang i mina öron, det låter bättre med gå på diet...

Det är också väldigt tråkigt att ingen i min omgivning egentligen har märkt någon skillnad. Visst, jag bantar för min egen skull men jag vill ändå att andra också ska se någon skillnad. Jag vill ses som en smal person och det har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag har inte heller setts som en storväxt person utan en lagom. Hur kul är det, lagom är förmodligen ett av det fulaste orden jag vet...

Äntligen fredag. Jag jobbar såhär lite halvirriterande 12-15 och det känns lite halvt onödigt... Lämnar Linkan vid 10 sen ska jag uträtta lite ärenden, se om jag kan fixa till lite grejs...

Ikväll är jag utbjuden på middag av min svåger. I och för sig är det inte endast jag, utan solariet personalen. Eftersom jag var så snäll och hjälpte honom i somras får jag följa med!! :) snällt tycker jag. Jag sitter och funderar lite smått på vad jag ska äta och har några förslag. Gott blir det i alla fall.

Andra planer för helgen är att fara till Luleå och handla lite till hemmet. Dennis snackade till altan för att få den klar och jag tänkte golv till köket och sovrummen. Vi får väl se om det blir något alls...