Träningen var skön, det vill säga när vi väl kom igång. När jag steg in i salen avgav jag världens djupaste suck... Jag blev trött bara av att Johanna gick igenom de olika stationerna... Mjölksyran gjorde sig påmind mellan varven och svetten lackade. Men som sagt såhär i efterhand känns det ruskigt skönt :)

På vägen hem var jag förbi och köpte hem glass. Jag tänkte att när jag nu blir sugen så ska jag äta min älskade Ben & Jerry fish food glass. Jag är trots allt förtjänt att fira efter att jag tappat 1,2 kg på en vecka. Sen ser det bra ut för er andra när jag skriver att jag ätit glass... Men i alla fall, med glassen hemma känner jag mig inte speciellt sugen. Det får helt enkelt bli en överraskning om jag smakar från den idag eller inte...

Maten

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Lunch: räksallad

Mellis: naturdiet bar

Middag: grahamsgröt med hemkokt hjortronsylt

Övrigt: banan

Ja du Jessica, kanske syns det någonstans att jag har gått ner men inte är det då så att byxorna börjat hänga vid rumpan eller att de slakar vid midjan... Det har helt enkelt inte blivit någon skillnad på min kropp. Ruskigt irriterande. Det har varit några som föreslagit att jag ska ta kort på mig själv för att kunna se resultatet tydligare. Ni vet ett sånt här before and after kort men då måste jag ju också se hur jag verkligen ser ut just nu och det känns inget vidare...

Jag kan ta ett exempel. Just nu sitter jag här vid datorn.  Magen hänger över byxlinningen och sen om jag tittar under de knapt existerande brösten så finns det en valk av det större slaget även där. Hur jävla snyggt är det??? Nää jag tänkte väl det!! Så det är ruskigt tur att jag inte är trött på mitt dietande. I och för sig äter jag ju ungefär vanlig mat så det är ju ingen större skillnad motför att leva utan dietandet... Så med andra ord, Keep on going Mona!!!

Gaaah!! Var har min träningsinspiration tagit vägen?? Det känns ruskigt tung och veta att jag ska iväg om en timma på cirkelträning. Nästan så jag önskar att jag aldrig hade skrivit upp mig. Det är i alla fall tur jag vet att det känns betydligt bättre när jag väl är på plats, för att inte tala om efteråt...

Det har varit en halvjobbig jobbar dag. På sex timmar har jag hunnit vara på tre olika ställen. Första stället var nog största utmaningen. Jag har inte varit där på evigheter, men hade min slutpraktik där så några av barnen kände jag. De nya barnen som kommit dit däremot, de testade både det ena och det tredje, speciellt ett av dem.

Jag: Nu ska vi städa

Barn: Jag vill inte städa

Jag: Vi ska städa i alla fall, sen är det samling.

Barn: Om jag säger nej är det nej.

Jag: Och jag säger att vi ska städa och så blir det.

Barn: Då blir jag arg!

Jag:  Du får jätte gärna vara arg, vi ska ändå städa.

Barn: Jag ska inte städa. (sätter armarna i kors)

Hon Mona tar fram en grej och stoppar den i händerna på barnet, föser barnet in i nästa rum, där grejen ska vara. Samma prosedur upprepas ett flertal gånger. Skam den som ger sig!! Och barnets ilska försvann också så det var nog inte så farligt att städa i alla fall...

... och resultatet sa -1,2 kg. Det är absolut jätte roligt!! Går sakta men säkert åt rätt håll. Summan av dessa åtta veckor är -5,7 kg så det är kanske inte fy skam, eftersom det är mer än snitet på 0,5 kg i veckan. Men ändå känner jag mig inte nöjd. Jo jag är nöjd att veckans resultat är 1,2 kg men jag är inte nöjd med hur jag ser ut. Jag vill märka mer skillnad på kroppen. Hur länge ska det ta?!! Jag tror det är det som gör att jag inte känner mig riktigt nöjd...

Igårkväll så vägde jag mig bara för skojs skull innan jag gick till sängs. Efter ett tag var jag tvungen upp på toa och så ställde jag mig en gång till. Då sa vågen -0,3 kg. Tänk vad mycket skit som försvinner i samband med pinkandet. Så gott folk, drick så ni får pinka ut onödigheterna som befinner sig i kroppen :)