Läkaren sa jag skulle kolla blodtrycket två gånger i veckan. Visst tänkte jag, inga problem. Det jag hade glömt bort var att numera jobbar jag och då räcker inte dygnets 24 timmar till. Det är ju nog svårt att få allt att fungera här hemma iaf... Hur som haver, ringde Malin G och hon skulle ta mitt bt så jag och Linus for dit och surrade bort några timmar efter middagen. Om vi nu fick något bra svar så var det ungefär 120/85 och det är ju bra!? jamenar hallå, vi får ju tänka på vilket utgångsläge vi haft så jag tycker det är toppen.

Förresten, Malin G har börjat med GI-noll... känns som jag borde köra det en vecka eller två men är ju stört omöjlit när jag ska äta pedagogiska måltider med barnen. Då är det minsann bara att äta och se glad ut. Men iaf, jag blir alltid inspirerad när jag är hos henne. Hon har så många mat idéer, vilket inte jag har... Hennes sallad såg mycket trevligare ut än vad mina brukar göra...

Dagens mat.

Frukost: fiberhavregrynsgröt med äppelmos

Mellis: äpple

Lunch: ungspannkaka, sylt och keso (inte bra att jobba!!!)

Middag: kassler och wookgrönsaker

Övrigt: banan och lite nötter

Jag vet att jag borde fortsätta att äta på det sätt jag gör. Jag äter bra och jag rör på mig, vad mer kan jag egentligen begära? Men däremot undrar jag varför allt gott alltid låter vänta på sig? Varför ska det ta så fruktansvärt lång tid att bli smal? Det kanske är så att långsamt viktminskning håller i sig i längden men å andra sidan vet vi ju inte om det fungerar på mig... Förra gången jag GI:ade gick jag ner 7 kg pang bom men de har jag gått upp med råge... var ligger problemet?? Jag känner att jag börjar bli irriterad och irriterad och ledsen och arg och allt ni bara kan tänka er i negativ bemärkelse. Sen är jag även en sån som inte klarar av att gå omkring hungrig så några så drastiska åtgärder kommer jag inte att ta... även om jag skulle vilja...

Jo då, jag har skött mig ganska så bra, -0,8 kg på en vecka. Varför ska det ta så lång tid att gå ner i vikt? Första veckan när jag gick ner 1,7 kg, det var ju toppen roligt. Nu segar det sig jamen nånting... På fyra veckor har jag gått ner 3,1 kg och det känns ju som ingenting. Jag märker ingen som helst skillnad på kroppen, trots nästintill dagliga prommisar. Ok jag vet att muskler väger mer än fett men även om det är så brukar kroppen kännas mindre eftersom kilona försvinner. Det gör inte min... vad gör jag för fel? ska jag börja om och totalt skippa alla kolhydrater för att det ska ge mer effekt? ska det gå i den här takten får jag ju hålla på i evigheter eftersom jag ska ner minst 7 kg till enligt planen...