Gissa om jag har känt mig totalt grönt och oerfaren. Jag har kört traktor för första gången i mitt liv nu ikväll. Det kändes som första gången jag satt bakom ratten och skulle övningsköra. Lite smått hackigt och så men framåt gick det och inget motorstopp och tur var då det annars hade jag skämts ögonen ur mig ;) Så mina vänner, nu har jag bara en sak oavklarat innan jag fyller 30 och som vi alla vet är det minst 7 år kvar till dess eftersom jag befinner mig i mina bästa år!! ;) Nästa projekt som jag ska lära mig, inom sju år är att mjölka kossor. Fråga mig inte varför jag känner att det är något jag måste lära mig men det har jag tänkt alla fem år som jag och Dennis varit med varandra. Lite ansvar får jag ändå ta när jag lever ihop med en utbildad dräng om man nu kan vara utbildad i det ämnet... :o

B

Jag läste i aftonbladet, eller expressen igår och där stod det lite om Linda Rosing. Vad som hänt i hennes liv senaste åren, upp och nedgångar, ja ni vet sånt där skvaller. Typ sånt som kan hända vilken Svensson som helst men oss okändingar skriver inte tabloidtidningarna om... Hur som haver, nu har hon kommit på fötter igen. Gått från fattiglapp till att tjäna 90000 kr per månad för att blogga!! Hallå, jag är också fattiglapp, jävla förbannade a-kassa vad jag tycker illa om er!!!!! men jag vet också att mitt liv fixar sig inom en snar framtid. Från och med 1 augusti kommer jag få min nya och mer välbetalda lön, och det vet jag för att jag visade en av cheferna mina 210 HP idag... det här med jobb löser sig nog också snart samt att pengarna a-kassan är skyldig mig måste dimpa in. Men iaf, jag tänkte som så, jag bloggar ju också varje dag, ibland flera gånger per dag. Skriver om mitt liv, händelser runt omkring och lite av allt möjligt. Varför kan inte jag också få ihop 90000 i månaden för att jag delar med mig av mitt liv?! Måste jag vika ut mig och vara med i totalt intelligensbefriade program (inget illa menat om de som deltagit, det är ert val, dock inget för mig) och allt annat tokigt för att folk ska läsa om mitt liv och ge mig betalt för det?

Vi var på dop igår och hon Malin G hon är minsann en hejjare på att baka. Hon hade bakat världens godaste kaka. Jag behöer väl inte ens påpeka hur otroligt onyttig den var?!! men jag lovar, diet eller inte, denna kaka är ett måste. Tyvärr har även jag och Linus bakat denna kaka idag, eftersom han snart fyller år, och tro mig, jag har smakat mer än en. Det blir en ordentlig prommis...

Så receptet till denna skapelse.

8 ägg

8 dl strösocker

8 dl vetemjöl

Vispas ihop. Strö över två paket bär av valfrisort. Hyvla lite smör över samt strö över lite strösocker. Skjuts in i ugnen på 175 grader ca 30 minuter...

Jo det var så, jag har nämligen fått det bekräftat både en och två gånger och jag är inte sämre än att jag kan erkänna när jag sagt eller gjort något fel... Det var inte Madicken som stoppade en ärta i näsan, det var Lisabeth... men i min värld var det hur som helst en tragiskt upplevelse oavsett vems om gjorde det...

Linus har gjort en Madicken idag, eller var det en Lisabeth? Vi sitter och slötittat på TV där på morgonkvisten så börjar killen peta sig i näsan.

"Linus har du något i näsan?"

Jo nickar han. och mamma som jag är är jag van att peta honom i näsan och känner genast att det är något där så jag tittar efter ordentligt.

"Men Linus, har du stoppat in ett lingon i näsan?"

Ytterligare en nick... Aningen panik fick jag, faktum är ju att jag omöjligt skulle kunna peta ut lingonet, det skulle bara farit längre in. Jag kommer minsann ihåg hur det gick till där på Junibacken... Jag funderade lite och kom fram till att snytanäsanprincipen är nog det enda som funkar. Och det gjorde det också. En liten predikan om att man inte får stoppa in saker i näsan och sen var allt frid och fröjd...

Men visst hade vi bra barnprogram förr i tiden?!! se så söta Madicken och Lisabeth är, annat är det nu när allt är animerat och konstigt...

Jag var in på Tilde de Paulas blogg, en av de hon kanske har flera, och där hade hon bla skrivit om pojkar och deras snoppar. Jag antar att även hon har en son, eller är det två? Iaf även jag har en son och han är grymt farsinerad av sin egen snopp. Han har insett att den kan ha olika skepnader. Ibland är det stor och ibland är den liten :) Min älskade son har även en förkärlek att hålla reda på sin kompis, och det har tydligen gått i arv i flera generationer. Linus far har samma tendens och även Dennis far hade det tydligen också (information från svärmor). På kvällarna när det är dags för blöja får jag alltid samma fråga. Mamma far den inte bort? Nä vännen, den ska ingenstans. Min prins är så rädd att snoppen ska springa iväg. Han tom håller fast den när han sover.

Kan man göra annat än älska detta barn?! :) Ni ser även beviset på att barn kan vara jobbiga och slita och riva i tepeterna och ändå fortsätter vi att älska våra avkommor helt och fullt!

Jag sitter och kollar om jackor inför hösten. Vet inte riktigt vad jag vill ha. Det ska vara en jacka som det känns ok att ta på när man ska iväg på middag eller gå på stan, alltså inte en jobbar jacka. Färgen har jag inga problem med, svart är liksom min färg, men vilken modell. Jag har hittat två som jag tycker ser helt ok ut men kan som sagt var inte bestämma mig om jag ska ha någon av de eller söka mig vidare efter något annat.

Här har vi alltså en typisk skinnjacka som  många redan har. Jo jag vet, jag är lite sen i det här med modet och hänga med....

Här är alltså en typisk skinnjacka, som typ alla redan har. Jo jag vet, jag är lite sen med att hänga med i modet... men det bjuder jag på.

och här har vi en lite längre modell som antagligen är väldigt skön och värmer gott om rumpan...

Så gott folk, vad tror ni?? Vilken modell skulle passa mig bättre?

Jag hade lite problem med att ta mig ut på prommis igår. Eftersom det inte blev av under dagen bestämde jag mig för att gå när Linus lagt sig. Men så ville Dennis att vi skulle gå på bio, se premiären av ARN, men jag var inte vidare sugen. Tyckte inte 1an var speciellt bra, och då brukar jag gilla såna filmer... men efter lite surr hit och dit så for han iväg själv så skulle jag gå när han kom hem. Men gissa vad, då kom Hanna också och då kunde jag ju inte fara iväg... Så där satt jag i soffan och hade lite dåligt samvete av flera orsaker, typ att jag itne gjort något nyttigt och ätit lite för sent på kvällen... vid 22.30 tiden tog jag mig äntligen iväg. Fort gick det, eftersom jag är aningn mörkrädd såhär på hösten, kändes det som att jag hade någon bakom mig hela tiden. Tyckte jag hörde massa konstiga ljud trots att jag hade musik i öronen. Som tur var tog jag mig hem utan svårigheter, och inte en själ mötte jag....

 Till er som inte vet, så här ser mitt nya bankkort ut, visst är vi snygga!!!