Tänk att det ska vara så svårt att komma i säng. Varför sitter jag uppe hela nätterna och göra egentligen ingenting. Sitter framför datorn och svamlar på lite här och där... Tänk om jag hade något roligt att berätta... Iofs igår när jag var hos frissan så fick jag sitta och vänta 30 minuter, och det var inte det roliga. Det roliga var att kunden som var innan mig, en kvinna i medelåldern, hade så otroligt mycket att prata om. Jag antar att han haft lite längre hår tidigare men helt plötslit kommit på att hon skulle klippa bort det. Samtidigt som hon var väldigt bestämd om hur hon ville ha det så ville hon även ha synpunkter från så väl alla frissorna som väninnan (man säger väl som om äldre damers vänner ?) hon hade med sig. Till råga på allt så hade kvinnan i fråga blivit gråhårig, och inget fel med det det blir vi alla tids nog, men så hade hon tänkt göra slingor eller färga håret också men kunde inte riktigt bestämma sig för hur hon skulle göra. Väninnan menade att nu när hon klippt bort de färgade lockarna var håret melerat (i olika grå nyanser) och bla bla bla... Resultatet blev inga nya slingor just då men hon skulle komma tillbaka senare om hon ändrade sig. "Åh jag undrar om X (hennes man antar jag) känner igen mig nu när jag kommer hem?!" "Nu ser jag att jag är lik min syster" "Vad tycker du? ska jag göra si eller så?" Kommer även jag att få beslutsångest angående mitt hår när jag bli äldre? Det är ju lite jobbigt redan nu mellan varven men jag försöker iaf att ha bestämt mig innan jag kliver in hos frissan, som jag förvisso snart har gått hos i 10 år sen hon var elev, och annars kommer vi fram till något ganska fort... Min nya hårplan är att låta håret växa ut nu, när det äntligen är friska toppar (och aningen kort men dock ingen utväxt) och sen bli mörk nästa gång det är dags. Jag har nämligen kommit fram till att det inte är ekonomiskt hållbart att vara blond och korthårig... Frissan pratade om någon sand färg som hon tyckte jag skulle ha men jag har ingen aning om hur den ser ut. Ja ja, det är ingen idé att sitta och fundera på det nu. Tiden vill utvisa...

Jag har suttit framför TVn senaste timmen och sett Riskförlossningar. Vilket ledde till att jag började tänka på min egen förlossning med Linus. Jag säger bara det, vilken tur att jag inte visste allt vad jag vet idag. För mig var det självklart att allt skulle gå bra men när jag tänker tillbaka så hade det kunnat gå precis hur som helst men Linus var stark och kämpade hela tiden, och humör det hade han redan då :-)

Jag måste även säga att jag är otroligt glad över att vi bor i Sverige och att jag fick stanna med Linus hela tiden. Jag lider verkligen med kvinnorna i USA som måste lämna sina barn på neonatalen och åka hem, ibland flera veckor innan barnet. Jag hade nog ångest de få gånger som jag lämnade Linus för någon timme för att uträtta ärenden och få lite miljöombyte. Men man finner sig i sitt öde och gör det bästa av situationen. När jag ändå är inne på ångest, tänk nästa barn, om jag skulle få för tidigt igen. Då kommer jag må dåligt vart jag än befinner mig. Är jag på sjukan med bäbisen kommer jag må dåligt över Linus och är jag hemma med Linus kommer jag må dåligt över bäbisen... Tur vi inte har kommit i stadiet att skaffa fler barn än. Jag måste verkligen tänka över det här och hitta en överlevnadsstrategi för hela familjen. Tur jag har läst hur jag kan förebygga havandeskapsförgiftning ;-)